Könsroller

Vi sitter och pratar mid middagsbordet, barnen och jag. I sonens klass har de killsnack och tjejsnack. Jag undrade lite vad de gör på de träffarna och sonen sa att sist hade de kollat på film. Jag blev lite förvånad, trodde på något vis att de pratade om hur man ska vara mot varandra - killar och tjejer - eftersom en del tjejer i hans klass har slutat och man värnar om de få som är kvar. Jo, en gång hade de pratat om hur man ska bete sig mot tjejer.
Sonen: "Men det har jag räknat ut för länge sedan".

Han har i hela sitt liv alltid lekt bra med tjejer - nästan så att han har föredragit att leka med dem. Det blir inte lika hårt då, tror jag han tänker och känner.
Jag: "Jaha, ska man vara annorlunda mot killar och tjejer?"
Sonen: "Ja, det ska man"

Jag tänkte i min stillhet att är man en bra människa så kan man behandla alla lika, men man ska tydligen vara lite annorlunda gentemot de olika könen. Vet inte om jag helt håller med, men på barnnivå kanske man måste tänka så. Jag vet inte. Tror inte jag tänker så, men så har en personlighetstest fått fram att jag är oerhört anpassningsbar också. Jag anpassar mig nästan till döds i vissa sammanhang.
Sonen förklarar: "Jamen vissa killar kanske mer gillar sport. Andra är som jag och gillar film och musik."
Jag: "Jaha, och tjejer? Vad pratar man med dem om?"
Sonen: "Jadu mamma, det har jag försökt lista ut rätt länge nu"

Han fyller 11 år i sommar.