Döden

Barnen har varit på begravning idag. Det var deras pappas kompis som har gått vidare till någonting bättre. Barnen har träffat den här killen några gånger då han varit hemma hos dem på middag. Han var en alldeles speciell typ av människa och barnen tyckte så mycket om honom. De pratade mycket om honom då han levde. Idag begravdes han.

Jag tycker inte man ska "skydda" barnen från döden. Jag tror det är bra för dem att gå på begravningar. Men begravingar har också den effekten på oss människor att döden blir konkret. I kistan som står där framme ligger den person vill alla tyckte så mycket om - vilket är abstrakt. Men själva akten gör saken mer konkret.

När min farmor dog för några år sedan kunde jag inte förstå att hon låg där i kistan, men då jag och mina kusiner bar ut kistan till bilen förstod jag det. När alla på fikastunden efteråt pratade om henne i dåtidstermer och hon inte satt med oss med en kopp kaffe i handen, förstod jag att hon var borta. Saker tar sin lilla tid att sjunka in.

Mina barn har haft en jobbig afton efter den här dagen. De har gråtit, ville inte lägga sig, vi har pratat och pratat, jag fick inte trösta men samtidigt skulle jag trösta. Svårt läge. Sonen vill inte till skolan i morgon för att det är så jobbigt att den här killen inte finns längre. Han sörjer som om han var hans bästa kompis, vilket inte riktigt är sant. Jag förstår att de är ledsna, det gör jag. Han var verkligen speciell på ett mycket positivt sätt.

Många i den här staden sörjer Pers bortgång. Samtidigt som alla visste att han levde på 20 års övertid - han borde ha gått vidare för 20 år sedan med den sjukdom han hade. Men han var nog den mest levnadsglada person som existerat på den här jorden.

Per: Vila i frid! Jag tror du kan gå och andas själv nu och bergis finns det bra fotboll och hockey där du är nu!