Förhandlingar

Nu när vi är på väg till Italien och vi på allvar måste söka oss alternativt färdsätt Umeå-Arlanda, då SAS strejkar, följer jag allt jag kan läsa om strejken. Jag brukar känna sympati med grupper som strejkar, vill att de ska få det bättre. Men igår kunde jag i DN läsa "Det här är en onödig strejk". Tidigare har det låtit som att kabinpersonalen inte kan äta, inte gå på toaletten eller vila. Är det så är det förskräckligt, men samtidigt vet jag också att inom SAS är det många som jobbat länge - de skulle inte varit kvar om det inte var bra. Vad ska man tro på - vem ska man tro på?

Om man då läser på HTF:s hemsida om strejken så känns det lite låst läge. HTF anser att SAS ljuger och SAS anser att HTF försöker ta över styrningen av företaget. Ligger det här på en bra nivå? Eller är det upprorsmakare inom HTF? Eller är det verkligen så att kabinpersonalen har det för jävligt? Jag har inte fått svar på de här frågorna än.

Men så blir jag lite förskräckt då jag nu på morgonen läser att i natt var det förhandlingar igen. Och det är den första gången som arbetsgivare och fackförbund möts öga mot öga! Vad har de gjort sedan i fredags? Bara lallat på? Jag är i och för sig inte någon van strejkförhandlare, inte heller en arbetsgivare så jag vet inte hur man brukar göra. Men borde man inte, om det är en rejäl konflikt, försöka prata med varandra och se hur man på bästa och snabbaste sättet lösa problemet?

Jag tänker på vad allt det här kostar. Läser morgontidningen att hittills - bara sedan i fredags (måndag idag) - ligger notan på 100 miljoner kronor. Igår var det en analytiker som sa i något media - minns inte vilket - att det här är ödesdigert för SAS. Nu är det ju tur att det är tre bolag som flyger Umeå-Stockholm, men samtidigt måste SAS kunna konkurrera med de andra två för att få passagerare.