Ensamma mammans stress

Jag vet inte hur andra gör, men jag hinner inte alltid vara den mamma jag skulle vilja vara. Det är jobb till klockan 17, stressa hem, laga någon slags mat - förhoppningsvis lite näringsriktig - aktiviteter, läxläsning med båda barnen, disk, tvätt, städning... sen ska de lägga sig i vettig tid för att inte vara urlakade dagen därpå. Hur ska man hinna då man är ensamstående?

Den här veckan är mer eller mindre hysterisk för oss. Idag kom jag hem, lagade mat, sonen och jag åt - eller vi snarare kastade i oss maten - på mindre än fem minuter för att han skulle hinna till träningen. Från det att jag var hemma till dess att vi åkte iväg hade det gått mindre än en halvtimme. Dottern var hos en kompis. Väl hemma var klockan närmare åtta och barnen behövde fika, vi behövde sätta oss ner och samla oss lite innan det skulle vara "god natt". Nu, då barnen sover sött sedan ett par timmar, kom jag på att jag inte hjälpt dottern med sin läsläxa - har inte alls hunnit den här veckan. I morgon ska hon läsa för fröken. Och jag får så superdåligt samvete.

Är det meningen att livet ska se ut så här? Ska man inte kunna ha två barn i skolåldern, som har aktiviteter och kompisar och vara ensamstående?

Jag har i och för sig rätt tur som satt barnen i en skola som inte är jättemycket för läxor, men de förekommer ju varje vecka i alla fall. Tänk om de gått i en annan skola som tycker sådant är världens bästa idé. Hur skulle jag gjort då?